Denna länk finns även längre ned, men lägger den här för att ytterligare förtydliga. Jag skrev denna krönika/essä för någon vecka sedan, och den kommer väl till pass i detta sammanhang.
Essä. pdf
måndag 1 december 2008
blogginlägg d (för tredje gången)
det är sannerligen intressant detta ämne, hur den nya tidens medier förhåller sig till de gamla. Det är intressant att fundera och spekulera och tänka på framtiden och tillbaka på hur det varit. Det som slog mig nu nyss är ett par saker...
Dels, det enorma utbudet och snabba flödet av information (för vi kan väl enas om att kalla nyheter och annat för ny information just nu och här) får mig som läsare att sålla, välja och vraka. Jag väljer att läsa det jag fastnar för, av en eller annan anledning. En blogg får mig att uppmärksamma något som för mig djupare och djupare in i cyberspace. Så funkar det för mig ivilket fall. Sen ibland hittar jag ett stickspår, far iväg åt ett annat håll, hittar en ny och rödare tråd och hamnar någon helt annanstans (och så har ett par timmar av mitt liv försvunnit utan att jag riktigt vet hur).
Vad jag mer kom att tänka på är hur framtidens "Rapport" och "Aktuellt" ska komma att se ut. Vi kan ju faktiskt själva ta reda på allt som sägs där genom några sökningar på nätet. MEN jag tycker att den "breda" informationen som jag får genom att kolla nyheterna på TV:n, läsa en vanlig dagstidning, eller föralldel läsa DNs nätupplaga är viktig. Den ger mig ett helhetsperspektiv, även om vi vet att allt alltid är vinklat, att vissa nyheter får betydligt större plats i medierna än andra etc. Jag känner ändå att jag kan "lita på" att dessa program/tidningar ger mig ett relativt objektivt och blandat utbud nyheter/information. Därmed vill jag tro att dessa medier (och de journalister som hör till) kommer att fylla en viktig plats i vårt framtida samhälle. Just som "samlingsplats" för information.
Jag vet att medieforskare tror att tidningar kommer att dö ut relativt snart (läs mer om detta i min essä, länk t pdf ett par inlägg längre ned), men jag VILL INTE TRO DET. Den som lever får se...
Dels, det enorma utbudet och snabba flödet av information (för vi kan väl enas om att kalla nyheter och annat för ny information just nu och här) får mig som läsare att sålla, välja och vraka. Jag väljer att läsa det jag fastnar för, av en eller annan anledning. En blogg får mig att uppmärksamma något som för mig djupare och djupare in i cyberspace. Så funkar det för mig ivilket fall. Sen ibland hittar jag ett stickspår, far iväg åt ett annat håll, hittar en ny och rödare tråd och hamnar någon helt annanstans (och så har ett par timmar av mitt liv försvunnit utan att jag riktigt vet hur).
Vad jag mer kom att tänka på är hur framtidens "Rapport" och "Aktuellt" ska komma att se ut. Vi kan ju faktiskt själva ta reda på allt som sägs där genom några sökningar på nätet. MEN jag tycker att den "breda" informationen som jag får genom att kolla nyheterna på TV:n, läsa en vanlig dagstidning, eller föralldel läsa DNs nätupplaga är viktig. Den ger mig ett helhetsperspektiv, även om vi vet att allt alltid är vinklat, att vissa nyheter får betydligt större plats i medierna än andra etc. Jag känner ändå att jag kan "lita på" att dessa program/tidningar ger mig ett relativt objektivt och blandat utbud nyheter/information. Därmed vill jag tro att dessa medier (och de journalister som hör till) kommer att fylla en viktig plats i vårt framtida samhälle. Just som "samlingsplats" för information.
Jag vet att medieforskare tror att tidningar kommer att dö ut relativt snart (läs mer om detta i min essä, länk t pdf ett par inlägg längre ned), men jag VILL INTE TRO DET. Den som lever får se...
blogguppgift d, igen
ja, i inlägget under fick jag hjälp så nu finner ni där länken till den essä jag skrev i ämnet tidigare i höstas. Men jag kommer att blogga lite mer kring det snart, så keep yourself updated!
söndag 30 november 2008
blogguppgift d - "för senaste nytt - glöm journalistiken"
En aktuell fråga skulle vi ta upp. Ja, sannerligen. Det handlar om journalistens roll i vårt framtida samhälle... Och jag som nyligen skrev om just detta i en annan kurs. Jag länkar till den essän här: Pdf
torsdag 27 november 2008
uttjatat?
intensiteten i diskussionerna har minskat. naturligt? uttjatat? uttråkade läsare? eller bara helt naturligt.
ta en titt på www.julglogg.blogspot.com istället, glöm länkarna i nedanstående inlägg för en stund och ta en försmak på julen, det är trevligt och mysigt...
ta en titt på www.julglogg.blogspot.com istället, glöm länkarna i nedanstående inlägg för en stund och ta en försmak på julen, det är trevligt och mysigt...
onsdag 26 november 2008
Mia - sanningen om "gömda" av Monica Antonsson
jaha, detta är ju helt sjukt... faktiskt.. sen jag fick nys om denna bok av Monica Antonsson som ska komma ut nu i början av december så har jag ägnat timmar åt att läsa Monicas blogg (www.monicaantonsson.blogspot.com) och diverse trådar på www.familjeliv.se . På FL ändras de titt som tätt då skribenterna tydligen överskrider vad de "får" skriva om och så stängs tråden, så får någon starta en ny etc. Alla inlägg hinner jag inte läsa, men försöker följa med så gott det går.
Jag är en av dem som läst Liza Marklund/Mia Erikssons böcker och tyckt/tycker de är bra. Jag har blivit biten. Jag har häpnats, tyckt om, hänförts... MEN (för det finns ju alltid ett men...) så kommer nu journalisten Monica Antonsson och påstår att de inte är sanna. Vad tro?? Hon skriver själv i sin blogg att hon också "blivit lurad" att tro på böckerna. Att hon också trott på dem.. men att hon nu gjort efterforskningar och har bevis för att de inte är sanna...
Monica Antonssons bok har ännu inte kommit ut, så jag har ju inget att gå på. Än.. Det ska bli intressant att läsa den, för det tänker jag göra så småningom, när tid finnes. Även om det betyder att jag kanske kommer att bli besviken på (och sviken av?) Liza Marklund och Maria Eriksson... Men, som sagt, ännu har jag bara en "sanning" att hålla mig till. Även om mycket som skrivits på Monicas blogg och på familjeliv tyder på andra saker.
Jag hoppas, som så många andra, att det kommer att finnas bra belägg i "Mia - sanningen om "gömda" " för det Monica skriver. Att fakta kommer att kunna verifieras. För annars står ord mot ord, eller hur?? Sen är jag också av den åsikten att sanningen alltid på något sätt är subjektiv, för sanningen för mig behöver inte nödvändigvis vara sanningen för dig - det beror på hur vi upplever en situation - håller ni med mig??? Att vara objektiv är nästintill omöjligt, till och med för forskare. En människa är närmast sig själv och därmed rätt så subjektiv. Det betyder inte att vi ljuger. Missförstå mig rätt här.
Hur som, hoppas få en kanske mer bekräftad "sanning" av Monica, om hon vill mäta sig mot Liza/Mia. En historia baserad på sanning är ju ur journalistisk synvinkel alltid vinklad på något sätt, annars skulle den vara rätt tråkig och banal - så är det med den mesta journalistik. Och att den är vinklad behöver inte betyda att man undanhåller sanning, utan att man valt en "väg" eller röd tråd och håller sig till den linjen för att berätta "sin" historia.
Det är lite hybris över hela denna historia på de bloggar jag nämnt tidigare. Men låt så vara. Enligt Monica Antonsson så är Liza Marklund i "maskopi" (eller, ja, hon är involverad på ett eller annat sätt, alternativt hennes förlag eller så...) med typ samtliga tidningar i Sverige, så Monica tror ej att någon kommer att skriva om och recensera hennes bok när den kommer ut. Vad vet jag? Ska bli intressant att se... jag fortsätter (tyvärr?? har egentligen inte tid) att följa utvecklingen på bloggarna och i forumen för att se vad som händer.
Jag är en av dem som läst Liza Marklund/Mia Erikssons böcker och tyckt/tycker de är bra. Jag har blivit biten. Jag har häpnats, tyckt om, hänförts... MEN (för det finns ju alltid ett men...) så kommer nu journalisten Monica Antonsson och påstår att de inte är sanna. Vad tro?? Hon skriver själv i sin blogg att hon också "blivit lurad" att tro på böckerna. Att hon också trott på dem.. men att hon nu gjort efterforskningar och har bevis för att de inte är sanna...
Monica Antonssons bok har ännu inte kommit ut, så jag har ju inget att gå på. Än.. Det ska bli intressant att läsa den, för det tänker jag göra så småningom, när tid finnes. Även om det betyder att jag kanske kommer att bli besviken på (och sviken av?) Liza Marklund och Maria Eriksson... Men, som sagt, ännu har jag bara en "sanning" att hålla mig till. Även om mycket som skrivits på Monicas blogg och på familjeliv tyder på andra saker.
Jag hoppas, som så många andra, att det kommer att finnas bra belägg i "Mia - sanningen om "gömda" " för det Monica skriver. Att fakta kommer att kunna verifieras. För annars står ord mot ord, eller hur?? Sen är jag också av den åsikten att sanningen alltid på något sätt är subjektiv, för sanningen för mig behöver inte nödvändigvis vara sanningen för dig - det beror på hur vi upplever en situation - håller ni med mig??? Att vara objektiv är nästintill omöjligt, till och med för forskare. En människa är närmast sig själv och därmed rätt så subjektiv. Det betyder inte att vi ljuger. Missförstå mig rätt här.
Hur som, hoppas få en kanske mer bekräftad "sanning" av Monica, om hon vill mäta sig mot Liza/Mia. En historia baserad på sanning är ju ur journalistisk synvinkel alltid vinklad på något sätt, annars skulle den vara rätt tråkig och banal - så är det med den mesta journalistik. Och att den är vinklad behöver inte betyda att man undanhåller sanning, utan att man valt en "väg" eller röd tråd och håller sig till den linjen för att berätta "sin" historia.
Det är lite hybris över hela denna historia på de bloggar jag nämnt tidigare. Men låt så vara. Enligt Monica Antonsson så är Liza Marklund i "maskopi" (eller, ja, hon är involverad på ett eller annat sätt, alternativt hennes förlag eller så...) med typ samtliga tidningar i Sverige, så Monica tror ej att någon kommer att skriva om och recensera hennes bok när den kommer ut. Vad vet jag? Ska bli intressant att se... jag fortsätter (tyvärr?? har egentligen inte tid) att följa utvecklingen på bloggarna och i forumen för att se vad som händer.
torsdag 20 november 2008
ja, det var länge sen. Men så läste jag ett inlägg i en annan blogg, om just samma Seierstad bok som jag skrivit om nedan. Och så kom jag att tänka på när jag läst boken Flyga Drake... och jag läste den i tron att det var en sann berättelse. Vet inte varför, jag hade bara fått för mig det. Sen, när jag just var klar med den, fick jag reda på att allt var fiktion. Åhh så besviken jag blev! Som en sann berättelse var den jättebra, men nu, när jag visste att allt var påhittat, blev den plötsligt inte alls lika bra.
Tänk så konstigt det kan vara...
Och så har jag också läst på sistone om Mia Eriksson och Liza Marklunds böcker, att det tvistas om sanningshalten i dessa. Att det snart kommer en bok som ska dementera sanningen i Mias liv enligt böckerna. (läs kommentar i inlägget under) Också en oerhörd besvikelse. Men, för det finns ju alltid ett men, så är det väl med journalistik - den är alltid vinklad på ett eller annat sätt. Man hittar en röd tråd och kör på den, följer den...
Tänk så konstigt det kan vara...
Och så har jag också läst på sistone om Mia Eriksson och Liza Marklunds böcker, att det tvistas om sanningshalten i dessa. Att det snart kommer en bok som ska dementera sanningen i Mias liv enligt böckerna. (läs kommentar i inlägget under) Också en oerhörd besvikelse. Men, för det finns ju alltid ett men, så är det väl med journalistik - den är alltid vinklad på ett eller annat sätt. Man hittar en röd tråd och kör på den, följer den...
torsdag 6 november 2008
blogg c - journalistik som tar plats
Åsne Seierstad - Bokhandlaren i Kabul
Historia har aldrig varit mitt starka ämne. Tyckte det var trist både i grundskolan och gymnasiet. Och fastän jag så smått börjat finna det alltmer intressant, har jag svårt för att läsa en historiebok. Men, så finns det ju böcker där man får lite historia "på köpet". Bokhandlaren i Kabul är en sådan. För även om det mesta i boken utspelar sig under den tid då Åsne Seierstad befinner sig där, så berättar hon även om Afganistans historia.
Åsne Seierstad har valt att skriva sin reportagebok nästan som en roman. Hon beskriver i förordet om hur hon mötte Bokhandlaren, fick kontakt med honom och bjöds in att bo med honom och hans familj för att skriva en bok om dem. I förordet får vi också ta del av många av Åsnes tankar och känslor mot de liv hon kommer att beskriva. Det är bra att få berättat redan här om skillnaderna mellan Åsne, som västerländsk kvinna, och de afganiskanska kvinnorna. Att hon inte räknas som kvinna på samma sätt, utan får friheter nästan som en man.
I boken får vi följa en afganistansk familj under några månader direkt efter talibanernas fall, våren 2002. Det speciella är att vi får se livet inifrån, och utifrån ett västerländskt synsätt. Inga hämningar heller för att berätta om allt som händer. Det är också detta som gör att Bokhandlaren själv, när han senare får läsa den färdiga boken, pratar om att stämma Åsne och påstår att han hatar henne för vad hon utsatt hans familj för.
Just kring denna bok har varit många diskussioner i media. Får man på detta sätt hänga ut en familj? Är det inte att se som kränkande? Åsne valde att anonymisera de hon skrev om, inte för att de bad henne om det, utan för att det kändes mest rätt för henne själv. Och hon var hela tiden öppen gentemot familjen om att hon hade för avsikt att skriva en bok. Om någon inte ville vara med så kunde de säga ifrån.
Här ser vi en av skillnaderna mellan ett reportage i en tidning och ett reportage i bokform. Tidningen kanske har en upplaga på ett par hundra tusen exemplar och kanske hälften läser reportaget. En bok, som denna, kan ges ut igen och igen och igen, på ett språk efter ett annat. Denna bok har sålt i 2,7 miljoner exemplar. Självklart påverkar det på ett annat sätt en ett tidningsreportage. Och ingen kunde från början veta vilken genomslagskraft denna bok skulle få.
Det är svårt att avgöra om en bok av detta slag ska ha samma krav på sanning, källkritik och etik som ett tidningsreportage. Jag hävdar dock att när en journalist/författare säger att han/hon berättar sanningsenligt så ska man kunna lita på det. Vill man ändra verkligheten, förvränga den, lägga till, då kan man istället skriva fiktion. Men, så får man inte glömma att verkligheten, och till viss den sanningen, också ligger i var persons syn. Vår förförståelse, alltså tidigare kunskap och erfarenheter, ligger till grund för hur vi ser på verkligheten och tolkar den. För oftast är det ju ingen direkt objektiv berättelse vi läser, utan en berättelse sedd, tolkad och berättad av en person. Så även i detta fall.
Historia har aldrig varit mitt starka ämne. Tyckte det var trist både i grundskolan och gymnasiet. Och fastän jag så smått börjat finna det alltmer intressant, har jag svårt för att läsa en historiebok. Men, så finns det ju böcker där man får lite historia "på köpet". Bokhandlaren i Kabul är en sådan. För även om det mesta i boken utspelar sig under den tid då Åsne Seierstad befinner sig där, så berättar hon även om Afganistans historia.
Åsne Seierstad har valt att skriva sin reportagebok nästan som en roman. Hon beskriver i förordet om hur hon mötte Bokhandlaren, fick kontakt med honom och bjöds in att bo med honom och hans familj för att skriva en bok om dem. I förordet får vi också ta del av många av Åsnes tankar och känslor mot de liv hon kommer att beskriva. Det är bra att få berättat redan här om skillnaderna mellan Åsne, som västerländsk kvinna, och de afganiskanska kvinnorna. Att hon inte räknas som kvinna på samma sätt, utan får friheter nästan som en man.
I boken får vi följa en afganistansk familj under några månader direkt efter talibanernas fall, våren 2002. Det speciella är att vi får se livet inifrån, och utifrån ett västerländskt synsätt. Inga hämningar heller för att berätta om allt som händer. Det är också detta som gör att Bokhandlaren själv, när han senare får läsa den färdiga boken, pratar om att stämma Åsne och påstår att han hatar henne för vad hon utsatt hans familj för.
Just kring denna bok har varit många diskussioner i media. Får man på detta sätt hänga ut en familj? Är det inte att se som kränkande? Åsne valde att anonymisera de hon skrev om, inte för att de bad henne om det, utan för att det kändes mest rätt för henne själv. Och hon var hela tiden öppen gentemot familjen om att hon hade för avsikt att skriva en bok. Om någon inte ville vara med så kunde de säga ifrån.
Här ser vi en av skillnaderna mellan ett reportage i en tidning och ett reportage i bokform. Tidningen kanske har en upplaga på ett par hundra tusen exemplar och kanske hälften läser reportaget. En bok, som denna, kan ges ut igen och igen och igen, på ett språk efter ett annat. Denna bok har sålt i 2,7 miljoner exemplar. Självklart påverkar det på ett annat sätt en ett tidningsreportage. Och ingen kunde från början veta vilken genomslagskraft denna bok skulle få.
Det är svårt att avgöra om en bok av detta slag ska ha samma krav på sanning, källkritik och etik som ett tidningsreportage. Jag hävdar dock att när en journalist/författare säger att han/hon berättar sanningsenligt så ska man kunna lita på det. Vill man ändra verkligheten, förvränga den, lägga till, då kan man istället skriva fiktion. Men, så får man inte glömma att verkligheten, och till viss den sanningen, också ligger i var persons syn. Vår förförståelse, alltså tidigare kunskap och erfarenheter, ligger till grund för hur vi ser på verkligheten och tolkar den. För oftast är det ju ingen direkt objektiv berättelse vi läser, utan en berättelse sedd, tolkad och berättad av en person. Så även i detta fall.
måndag 3 november 2008
hittat hem igen
tänk, så har jag äntligen fått på mitt gamla objektiv på digitalkameran
och en ny värld öppnar sig
som att jag glömt den
macrons värld!
välkommen
jaja, jag vet, ny bild på mig själv var utlovad, till mig själv,
den kommer väl vad det lider
och en ny värld öppnar sig
som att jag glömt den
macrons värld!
välkommen
jaja, jag vet, ny bild på mig själv var utlovad, till mig själv,
den kommer väl vad det lider
söndag 2 november 2008
kreativ dag-äntligen
har fotat och fotat och fotat
dessutom hunnit retuscha en del redan ikväll
så roligt
och snart utställning
gjorde klart för den igår
dessutom hunnit retuscha en del redan ikväll
så roligt
och snart utställning
gjorde klart för den igår
fredag 31 oktober 2008
nattliga tankar
och ute viner vinden
essän är äntligen inlämnad
loggbok och opposition likaså
och inne klassisk nattmusik
reportagen är lästa
upplägget för uppsatsen på g
och natten är ung
men jag för gammal att ej behöva sova
essän är äntligen inlämnad
loggbok och opposition likaså
och inne klassisk nattmusik
reportagen är lästa
upplägget för uppsatsen på g
och natten är ung
men jag för gammal att ej behöva sova
torsdag 30 oktober 2008
snart sol?
min blogg är lika grå som världen utanför
här måste bli ändring
nästa gång solen visar sig ska jag visa lite sol även här på sidan!
promise
här måste bli ändring
nästa gång solen visar sig ska jag visa lite sol även här på sidan!
promise
onsdag 29 oktober 2008
dm
jag skriver och skriver
och så tänker jag på Depeche...
får nog bli Köpenhamn, eller någon annan stad i Europa. diggar inte festival. inte nu. inte Depeche... de är värda en Egen konsert
och så tänker jag på Depeche...
får nog bli Köpenhamn, eller någon annan stad i Europa. diggar inte festival. inte nu. inte Depeche... de är värda en Egen konsert
dm
men måste bara tillägga att
Depeche Mode
ju kommer till Sverige i sommar
men varför???? till Arvika
så mycket man inte förstår
(inte de heller)
Depeche Mode
ju kommer till Sverige i sommar
men varför???? till Arvika
så mycket man inte förstår
(inte de heller)
och nu...
ska jag
skriva essän
och sen
ska jag blogga till journalistik-kursen
och därefter
måste jag göra min reportageanalys
för att sen
ha tid att göra upplägg för c-uppsats
och efter det
hinna fota i helgen
såniförstårattjagintehartidattsittahärochskrivaenmassaskitellerhur?
skriva essän
och sen
ska jag blogga till journalistik-kursen
och därefter
måste jag göra min reportageanalys
för att sen
ha tid att göra upplägg för c-uppsats
och efter det
hinna fota i helgen
såniförstårattjagintehartidattsittahärochskrivaenmassaskitellerhur?
måndag 27 oktober 2008
blondinbella, eller isabella
ja, jag kan inte säga att jag är förvånad direkt. mer att mina tankar besannades. för ett tag sen stod det skrivet i all svensk media att vår största bloggerska - Blondinbella - skulle sluta blogga. på bloggen stod att läsa att hon skulle ta en paus.
nu vet vi alla. pausen varade i två veckor.
nu är hon tillbaka, så mycket piggare, klokare, äldre, smartare, rikare (?), mognare, friskare osv osv osv osv - på två veckor!!! hjälp, detta är ju inte klokt.
men visst förstod man. redan när hon tog sin paus gick ryktena om att hon gjort sånt förut, att hon snart skulle vara tillbaka.
jag förundras, fascineras, förbryllas, men förvånas - nej, inte längre!
undrar någon över min bok... den jag skulle läsa...nja, jag håller på som bäst
nu vet vi alla. pausen varade i två veckor.
nu är hon tillbaka, så mycket piggare, klokare, äldre, smartare, rikare (?), mognare, friskare osv osv osv osv - på två veckor!!! hjälp, detta är ju inte klokt.
men visst förstod man. redan när hon tog sin paus gick ryktena om att hon gjort sånt förut, att hon snart skulle vara tillbaka.
jag förundras, fascineras, förbryllas, men förvånas - nej, inte längre!
undrar någon över min bok... den jag skulle läsa...nja, jag håller på som bäst
en liten bok...
att det ska vara så svårt. all litteratur är läst. utom en bok. har nu börjat med den boken en sisådär fyra, fem gånger... kommit en liten bit, läst om, läst om igen, börjat om...puh! och imorgon MÅSTE den vara färdigläst och loggad - hur f-n ska det gå? ja du, inte går det om jag fortsätter sitta här och tråna, det är då ett som är säkert. jag får allt gemigdenpåattläsadennu!
lördag 25 oktober 2008
och regnet bara öser ner
och alla löven har snart fallit av träden. och inga höstkort har jag tagit. och fortfarande kvar att läsa. och deadline är på tisdag. och ingen essä har det blivit.
imorgon
ska solen skina
löven hoppa tillbaka till träden
korten tas
böckerna läsas
deadlinen fortfarande vara på tisdag
essän bli påhittad
och imorgon är redan idag
och imorgon får man sova en timme längre, fast inte idag
imorgon
ska solen skina
löven hoppa tillbaka till träden
korten tas
böckerna läsas
deadlinen fortfarande vara på tisdag
essän bli påhittad
och imorgon är redan idag
och imorgon får man sova en timme längre, fast inte idag
onsdag 22 oktober 2008
proppfull
fylld av kreativitet, nya uppslag och idéer! får snart skriva ned allt så jag inte glömmer bort något... för det som saknas just nu är tid, tid, tid - men, det kanske blir gott om det också så småningom
söndag 19 oktober 2008
fransmän
det har varit jag och Foucault, ikväll är det jag och Bourdieu, tidigare Mattelart x 2... vad gör jag med alla dessa fransmän?? Måste försöka avsluta denne herre ikväll, hur som...
lördag 18 oktober 2008
fundering...
ibland undrar jag, är det någon som läser?
inte så att jag egentligen bryr mig, för mina ord är mest för mig själv och mitt eget välbefinnande, det är ju "my corner of the world"
trots det,
är det någon som hittat mitt lilla hörn?
inte så att jag egentligen bryr mig, för mina ord är mest för mig själv och mitt eget välbefinnande, det är ju "my corner of the world"
trots det,
är det någon som hittat mitt lilla hörn?
lördag
har tagit en höstpromenad längs havskusten - där är alltid så vackert! hunden blev glad att få springa av sig lite
har ny färg i mitt hår, allt grått och sommarblekt ska bort, nu, än mer höst, kastanj!
och en lammstek ligger i ugnen och steks, späckad med vitlök, salt och rosmarin - så får det bli potatisgratäng och ett gott rödvin till, såklart...
har ny färg i mitt hår, allt grått och sommarblekt ska bort, nu, än mer höst, kastanj!
och en lammstek ligger i ugnen och steks, späckad med vitlök, salt och rosmarin - så får det bli potatisgratäng och ett gott rödvin till, såklart...
torsdag 16 oktober 2008
apa apati apatisk
jag är en apatisk apa, eller så. igår en uggla. idag en apa. vartåt bär det av.
så många måsten, krav, viljor, tankar
vart tar tiden vägen? ut i universum. hur kan den bara försvinna?
gult som guld ute. tomt inne.
energi, ge mig energi
tro om jag ska stryka alla måsten och göra vad jag vill - det blir nog ändå det samma
i slutänden
allt blir ändå ingenting
tid
som försvinner
bort
vad finns bortom tid
vad finns bortom bort
?
så många måsten, krav, viljor, tankar
vart tar tiden vägen? ut i universum. hur kan den bara försvinna?
gult som guld ute. tomt inne.
energi, ge mig energi
tro om jag ska stryka alla måsten och göra vad jag vill - det blir nog ändå det samma
i slutänden
allt blir ändå ingenting
tid
som försvinner
bort
vad finns bortom tid
vad finns bortom bort
?
onsdag 15 oktober 2008
blogguppgift b (2)
Namnpublicering är åter på tapeten och jag måste kasta mig in i detta igen. Läser dagens DN där chefredaktören Thorbjörn Larsson får stå till tals med varför de väljer att inte publicera tyskans namn (Christine Schurrer) fastän hon blivit dömd till livstids fängelse. DN påpekar att domen bygger på indicier och kommer att invänta hovrättens dom. Betyder detta att DN ifrågasätter vårt svenska rättssystem? Att de inte litar på länsrätternas domar? Om tyskan och hennes advokat skulle välja att inte överklaga, skulle DN ändå inte publicera hennes namn?
tisdag 14 oktober 2008
om så om så om...
så många om, så många jag ska bara, så många snart, om en stund, men först... var har min självdisciplin tagit vägen? har jag låtit internet vinna för en tid.
vill göra mig tid till annat, men istället tar jag mig tid till det jag inte ska, varför den tid som jag brukar kunna lägga på annat redan har gått åt - hänger ni med?
NU ska jag ta mig tid till det som jag måste ha tid till
vill göra mig tid till annat, men istället tar jag mig tid till det jag inte ska, varför den tid som jag brukar kunna lägga på annat redan har gått åt - hänger ni med?
NU ska jag ta mig tid till det som jag måste ha tid till
måndag 13 oktober 2008
blondinbella och essä om blogg...
Till min stora förvåning läste jag igår att Blondinbella gör ett blogguppehåll. Plötsligt stod det att läsa på båda kvällstidningarna, i Metro, ja överallt. Ytterligare ett PR-trick, nej, det får man väl hoppas att det inte är. Men spekulationerna är många. Det ryktas om både det ena och det andra. Jag brukar inte följa Isabellas blogg, men i våras, i samband med en kurs i Medier och samhälle, gjorde jag det under en begränsad tid. Hon fick då en del i den essä jag skrev för kursen. Jag tänkte nu att jag skulle lägga ut den här - den handlar om den lilla människans möjlighet att påverka i dagens medievärld - men vet inte om det går att bifoga ett dokument så som jag tänkt mig... Tips på hur, anyone?
fredag 10 oktober 2008
hur kan inget bli till allt
Först så händer inget, så inget, så inget igen... Sen så händer allt på en gång! Hur kan det vara så, jag bara undrar. Måste så försöka påverka alltet att fortsätta, så att det inte blir ett tillfälligt allt och jag är tillbaka till inget igen.
Ibland hjälper en slags extra-energi till när allt inträffar, kan bara önska att så är fallet nu. Extra höst delux energi innan vinter dimman.
Ibland hjälper en slags extra-energi till när allt inträffar, kan bara önska att så är fallet nu. Extra höst delux energi innan vinter dimman.
tisdag 7 oktober 2008
sitter här igen...
tror alltid, varje dag, typ, att jag ska komma i säng innan midnatt - men det blir sällan så. Inget ont i det i och för sig, om det inte vore för att jag då sover för länge på mornarna. Nackdelen med att ha friheten att själv planera sitt liv. Mind you, när jag jobbar och ska upp vid sex-halv sju så går jag ändå sällan och lägger mig tidigare. Trött? Ja, i bilen när jag kör hem på kvällen = farligt!
Men nu var det ju inte det här jag tänkt skriva om, utan bara ett ahhhhh!!!!
Varför? jo, för alla lååånga blogginlägg på journalistikkursen jag läser. Intressant? Ja, men det blir så mkt att läsa som är så likt... En blogg är en blogg är en blogg, skrev någon tidigare, men många bloggar känns mer som "varsågodhärärminläxavisstärjagduktig". Så, nu var det sagt (skrivet), hoppas nu ingen tar illa upp. Men jag säger väl vad jag vill i min egen blogg =)
gonatt
Men nu var det ju inte det här jag tänkt skriva om, utan bara ett ahhhhh!!!!
Varför? jo, för alla lååånga blogginlägg på journalistikkursen jag läser. Intressant? Ja, men det blir så mkt att läsa som är så likt... En blogg är en blogg är en blogg, skrev någon tidigare, men många bloggar känns mer som "varsågodhärärminläxavisstärjagduktig". Så, nu var det sagt (skrivet), hoppas nu ingen tar illa upp. Men jag säger väl vad jag vill i min egen blogg =)
gonatt
söndag 5 oktober 2008
beroenden
kommer jag att bli beroende av detta? att blogga? eller är det bara ett övergående tidsfördriv som så mycket annat. när jag istället kunde ägna tiden åt att läsa, en god bok, eller en tung kurslitteraturbok, eller en tidning - på nätet då. ja, inte vet jag. vore kanske bättre att jag skrev på något som kunde tänkas bli en bok i framtiden. ja, skärpning. gör nåt vettigt en stund!
dystert
tror jag måste lägga in ett nytt foto på mig själv. det gamla är rätt dystert. blir ju vemodig var gång jag tittar in. får leta i datorerna...
lördag 4 oktober 2008
slut och jag nästan gråter
efter nära ett års tittande har vi ikväll sett sista avsnittet av Twin Peaks - jag nästan gråter. Kanske kan man börja om från början snart igen...
fredag 3 oktober 2008
Thåström
Copyright: Åsa Höjertyckte det var på sin plats att lägga in en liten bild i bloggen, har ju inte blivit så mycket av den varan hittills, men jag får försöka bättra mig. Dagen till ära - Thåström!
blogguppgift b
Jag har fått i uppgift att blogga om namnpublicering. Om och när och hur medierna gör rätt och fel när de publicerar namn. Huruvida de håller sig till de etiska regler de själva åtagit sig att följa. När jag funderar på denna fråga så kommer jag osökt in på fenomenet internet. För hur var det innan internet? Nu kan ju nyheter spridas så snart de hänt, närmast samtidigt. Det innebär att vårat samhälle, på sätt och vis, bör anpassa sig efter andra. Eller kommer vi att klara oss i all evighet att försöka leva vårt eget pressetiska liv i lilla Sverige? Om något som skolskjutningen i Finland händer och våra svenska media väljer att, av pressetiska skäl, inte publicera killen som sköt med namn och bild, samtidigt som vi lätt kan gå in på internet och hitta alla uppgifter i ex. brittisk press. Eller när något händer i Sverige till och med, och vi kan hitta mer information i fallet i utländsk press än vår egen. Jag vill med detta inte säga att jag tycker att det är fel att vi försöker hålla oss till de pressetiska regler vi har i Sverige, men med hänsyn till globalisering och internets framfart så kanske vi måste se över dem.
Och så detta med "allmänintresse". Att vi inte ska publicera om det inte ligger i vårt allmänintresse. Jag anser att media själva skapar ett allmänintresse i mångt och mycket. Med hjälp av Agenda Setting (dagordningsteorin) påverkar de vad vi ska läsa, titta på, lyssna till etc. Så vad som i slutändan är allmänintresse är svårt att säga. Media styr väldigt mycket, oavsett om vi vill eller inte. Det är min mening.
Läste en artikel i DN om Englas mördare, Anders Eklund. De skriver att om man hade publicerat bilder i tidningen vid tiden för mordet på Pernilla Hellgren så hade kanske Engla fått leva. Det är lätt att dra slutsatser i efterhand. Här menar skribenten alltså att alla kända sexförbrytare i närheten av Falun borde ha publicerats med namn och bild i tidningen? Vad jag erminner mig så var det rätt många man förhörde... Däremot kanske polisen borde gått över länsgränsen för att kontrollera vissa saker, men det är en helt annan fråga som inte hör hemma här. Jag vill inte på något sätt försvara sexförbrytare eller för den delen andra brottslingar, men man kan ju heller inte publicera namn och bild på alla gamla förbrytare när nya brott begås. Är alla skyldiga tills dess man kan bevisa oskyldighet, eller oskyldiga tills dess man kan bevisa skyldighet?
Känner jag mig själv rätt så återkommer jag säkert med fler inlägg om detta med namnpublicering, det brukar bli så.
Och så detta med "allmänintresse". Att vi inte ska publicera om det inte ligger i vårt allmänintresse. Jag anser att media själva skapar ett allmänintresse i mångt och mycket. Med hjälp av Agenda Setting (dagordningsteorin) påverkar de vad vi ska läsa, titta på, lyssna till etc. Så vad som i slutändan är allmänintresse är svårt att säga. Media styr väldigt mycket, oavsett om vi vill eller inte. Det är min mening.
Läste en artikel i DN om Englas mördare, Anders Eklund. De skriver att om man hade publicerat bilder i tidningen vid tiden för mordet på Pernilla Hellgren så hade kanske Engla fått leva. Det är lätt att dra slutsatser i efterhand. Här menar skribenten alltså att alla kända sexförbrytare i närheten av Falun borde ha publicerats med namn och bild i tidningen? Vad jag erminner mig så var det rätt många man förhörde... Däremot kanske polisen borde gått över länsgränsen för att kontrollera vissa saker, men det är en helt annan fråga som inte hör hemma här. Jag vill inte på något sätt försvara sexförbrytare eller för den delen andra brottslingar, men man kan ju heller inte publicera namn och bild på alla gamla förbrytare när nya brott begås. Är alla skyldiga tills dess man kan bevisa oskyldighet, eller oskyldiga tills dess man kan bevisa skyldighet?
Känner jag mig själv rätt så återkommer jag säkert med fler inlägg om detta med namnpublicering, det brukar bli så.
källarglugg
my corner är när jag pluggar ett litet rum i källaren. trist? nej, verkligen inte. tidigare pannrum, men med ny elpanna inte längre svartsotigt. tyst och stilla, perfekt som studielya. men något saknas, har kanske rymt... nämligen min koncentrationsförmåga. eller är det böckerna jag kämpar med just nu, där jag stundvis får slå upp varje ord i den engelska ordboken för att förstå. så brukar det ju inte vara - vad är det för bok! får leta upp koncentrationen och försöka lite till, sen är det ju fredag och det brukar innebära lite fredagsmys med rödvin, vill ju kunna känna att jag är värd det...
torsdag 2 oktober 2008
avis eller?
Detta är helt sjukt. Eller inte. Alfons Åbergs "jag ska bara..." stämmer alltför bra på mig just idag. Har hittat en blogg som jag kollat lite på, så av en slump en länk till en annan. Så blev jag fast igen! Det är alla dessa unga (nej, jag är inte gammal, men heller inte 20 år) tjejer som är så oerhört duktiga och kreativa. Jättekul att se. Jag blir lite avis, på det sättet att jag kunde önska att jag också var 20 år och hade en laptop, en digitalkamera, Photoshop och kreativitet. Nu är jag 36 år, har en laptop, en digitalkamera, Photoshop och kreativitet - men det är ändå inte på samma sätt... Varför? För att jag inte är 20 år? Nej, jag vet inte. Känns bara som om dessa tjejer har förmånen att ha alla dessa saker så tidigt i sitt liv. De har flera tusen blogg-läsare varje dag, är superduktiga på att illustrera, fixa och trixa i olika program och flinka. Känns som om jag aldrig kommer att komma ikapp, det är för sent. Förstår ni? Jag får fortsätta gå min egen väg, precis som de går sin. Och det är fult att vara avundsjuk, ivilket fall i Sverige.
NU måste jag bara göra det jag borde gjort för länge sen...läsa vidare i mina böcker om vetenskapsteori - på engelska.
NU måste jag bara göra det jag borde gjort för länge sen...läsa vidare i mina böcker om vetenskapsteori - på engelska.
oktober och internet igen
10 dagar utan internet. För något år sedan inget konstigt, idag både skönt och stressande. Hur det kan vara stressande att inte ha tillgång till internet? Att slippa vara uppkopplad hela tiden. Jo, när man pluggar och vill hänga med i diskussioner, söka information snabbt och enkelt - då är 10 dagar utan internet en lååång tid. Väl hemma är jag bortskämd igen, så skönt. Får lite mer gjort då, fastän man ibland undrar. Det är faktiskt lätt att tappa en timme eller två bara för att man hittar en länk och en ny länk och ytterligare en... sen frågar jag mig vad som egentligen var så intressant. Och svär åt mig själv för att jag faktiskt bestämt mig för att gå och lägga mig tidigt men nu är klockan 00.20 och tänder ska borstas och hund ska kissas, så blir hon väl närmare ett som vanligt. Försöker att inte stressa över detta då, för det känns ju onödigt att stressa både över att ha tillgång till internet och att inte ha tillgång.
Då så, hopp i säng!
Då så, hopp i säng!
onsdag 17 september 2008
blogg a (3)
jag fortsätter på ämnet Nyhetsvärdering, så mycket som relaterar till det. Dyker upp nya tankar i mitt huvud hela tiden.
Nu kommer jag att vara lite kontroversiell, meningen är inte att såra någon eller så, men det här är min blogg och tanken är väl att jag här i bloggen ska skriva vad jag tycker och tänker...
Jag har ofta funderat över nyhetsrapporteringen kring/efter Tsunamin 2004. Aldrig har en katastrof i Asien blivit så omskriven som då. Och detta "tack vare" att så många svenskar befann sig i Thailand och blev drabbade. Jag är övertygad om att tragedin skulle ha blivit omskriven även om inte vi i Sverige blivit direkt drabbade, men jag är inte säker på i vilken omfattning. De asiatiska länderna är ofta drabbade av svåra naturkatastrofer, tack och lov är inte alla så förödande som denna. Kanske satte ändå just tsunamin dessa länder på kartan lite mer.
Då de flesta drabbade svenskar befann sig i Thailand var just detta land oftast i fokus här hemma, detta trots att de allra flesta som omkom bodde i Aceh-provinsen i Indonesien.
Nu kommer jag att vara lite kontroversiell, meningen är inte att såra någon eller så, men det här är min blogg och tanken är väl att jag här i bloggen ska skriva vad jag tycker och tänker...
Jag har ofta funderat över nyhetsrapporteringen kring/efter Tsunamin 2004. Aldrig har en katastrof i Asien blivit så omskriven som då. Och detta "tack vare" att så många svenskar befann sig i Thailand och blev drabbade. Jag är övertygad om att tragedin skulle ha blivit omskriven även om inte vi i Sverige blivit direkt drabbade, men jag är inte säker på i vilken omfattning. De asiatiska länderna är ofta drabbade av svåra naturkatastrofer, tack och lov är inte alla så förödande som denna. Kanske satte ändå just tsunamin dessa länder på kartan lite mer.
Då de flesta drabbade svenskar befann sig i Thailand var just detta land oftast i fokus här hemma, detta trots att de allra flesta som omkom bodde i Aceh-provinsen i Indonesien.
tisdag 16 september 2008
blogguppgift a (2)
ja, detta är ett nytt inlägg angående nyhetsvärdering...
funderade lite på detta om identitet, sverige gentemot usa respektive indien.. det är väl inte så konstigt att vi identiterar oss mer med amerikanerna, eller känner igen oss, känner till osv. med tanke på film, musik, konst etc etc. Ungefär som att svenska barn idag lätt får en amerikansk accent på sin engelska, inte allför många som kollar på fler Bollywood filmer än Hollywood filmer, eller hur. Man identifierar säg lättare med det man känner till, inget konstigt i det.
Personligen identifierar jag mig lätt med indierna, är intresserad av vad som händer där och känner till platser det skrivs och talas om - men så har jag ju också rest runt där ett par gånger...
funderade lite på detta om identitet, sverige gentemot usa respektive indien.. det är väl inte så konstigt att vi identiterar oss mer med amerikanerna, eller känner igen oss, känner till osv. med tanke på film, musik, konst etc etc. Ungefär som att svenska barn idag lätt får en amerikansk accent på sin engelska, inte allför många som kollar på fler Bollywood filmer än Hollywood filmer, eller hur. Man identifierar säg lättare med det man känner till, inget konstigt i det.
Personligen identifierar jag mig lätt med indierna, är intresserad av vad som händer där och känner till platser det skrivs och talas om - men så har jag ju också rest runt där ett par gånger...
söndag 14 september 2008
blogguppgift a
Nyhetsvärdering. Att värdera en nyhet. Vem bestämmer vilken nyhet som är mest intressant för mig som lyssnare, tittare, läsare. Det kan inte vara lätt. Vissa dagar händer det "ingenting", så ibland händer allt på en gång. Och det kan ju ingen rå för, men några måste ändå bestämma.
Jag tycker inte att det är konstigt att lokala händelser får större utrymme i den lokala tidningen än om samma händelse skett på andra sidan jorden. Det är väl mest naturligt. Men är 100 döda i USA viktigare än 100 döda i Indien eller Kina. Kan man värdera människoliv. nej. alla är lika mycket värda. För mig. Men inte för media. Varför får då vissa händelser mer mediautrymme. Det är en komplicerad fråga. Vad jag dock vill belysa är medias möjlighet att förstora små nyheter och förminska andra. För det som händer i världen idag är att mediekonglomeraten växer sig allt större. Färre ägare blir större, får mer makt, och med det större möjlighet att påverka vilka nyheter som ska få ta plats. Visst, nu kan man ju samtidigt väga in den "lilla människans" möjlighet att lägga sig i debatten, göra sin röst hörd genom exempelvis en egen blogg. Det är bra. Bra när det fungerar. När tekniken och demokratin finns, resurserna. Men de finns ju inte alltid. Och det är svårt för en enskild person att mäta sig mot en stor mediekoncern.
Faktum är att när dessa mediekonglomerat är så stora som de är så kan de "bestämma" vad som är viktigt i världen och inte. där har du och jag - som läsare (och kanske senare som journalister) en allt större roll. Vi måste ställa krav, sätta gränser, granska och inte bara ta allt för givet. Vi måste våga ifrågasätta, själva göra nyhetsvärderingar. Och se till att media inte helt tar makten över våra liv!
Vill passa på att berätta en anekdot. En historia om hur nyheter kan sprida sig. Detta var 1998, då internet fortfarande var i sin vagga, framförallt där jag befann mig.
Jag var på min första resa i Indien. Hade kommit till den lilla staden Hospet i södra delen av landet. Skulle bara sova där en natt i väntan på vidare färd mot Hampi dagen efter. På kvällen gick jag och mina två svenska vänner på stan. Då möter vi några indier som undrar om vi kommer från Sverige. Hur de förstod det vet jag inte. De berättade för oss om en hemsk brand som hade varit på ett disco i Sverige natten innan, att flera ungdomar hade dött.
Jag tycker än idag att detta är fascinerande. Att en nyhet från Sverige hade spritt sig till denna lilla stad. Idag hade jag inte blivit förvånad, med internet, satellit-tv etc. Men då, för tio år sedan. Det kunde ju ta en halvtimme att koppla upp sig mot internet...
Jag tycker inte att det är konstigt att lokala händelser får större utrymme i den lokala tidningen än om samma händelse skett på andra sidan jorden. Det är väl mest naturligt. Men är 100 döda i USA viktigare än 100 döda i Indien eller Kina. Kan man värdera människoliv. nej. alla är lika mycket värda. För mig. Men inte för media. Varför får då vissa händelser mer mediautrymme. Det är en komplicerad fråga. Vad jag dock vill belysa är medias möjlighet att förstora små nyheter och förminska andra. För det som händer i världen idag är att mediekonglomeraten växer sig allt större. Färre ägare blir större, får mer makt, och med det större möjlighet att påverka vilka nyheter som ska få ta plats. Visst, nu kan man ju samtidigt väga in den "lilla människans" möjlighet att lägga sig i debatten, göra sin röst hörd genom exempelvis en egen blogg. Det är bra. Bra när det fungerar. När tekniken och demokratin finns, resurserna. Men de finns ju inte alltid. Och det är svårt för en enskild person att mäta sig mot en stor mediekoncern.
Faktum är att när dessa mediekonglomerat är så stora som de är så kan de "bestämma" vad som är viktigt i världen och inte. där har du och jag - som läsare (och kanske senare som journalister) en allt större roll. Vi måste ställa krav, sätta gränser, granska och inte bara ta allt för givet. Vi måste våga ifrågasätta, själva göra nyhetsvärderingar. Och se till att media inte helt tar makten över våra liv!
Vill passa på att berätta en anekdot. En historia om hur nyheter kan sprida sig. Detta var 1998, då internet fortfarande var i sin vagga, framförallt där jag befann mig.
Jag var på min första resa i Indien. Hade kommit till den lilla staden Hospet i södra delen av landet. Skulle bara sova där en natt i väntan på vidare färd mot Hampi dagen efter. På kvällen gick jag och mina två svenska vänner på stan. Då möter vi några indier som undrar om vi kommer från Sverige. Hur de förstod det vet jag inte. De berättade för oss om en hemsk brand som hade varit på ett disco i Sverige natten innan, att flera ungdomar hade dött.
Jag tycker än idag att detta är fascinerande. Att en nyhet från Sverige hade spritt sig till denna lilla stad. Idag hade jag inte blivit förvånad, med internet, satellit-tv etc. Men då, för tio år sedan. Det kunde ju ta en halvtimme att koppla upp sig mot internet...
lördag 13 september 2008
internet...
datorer, internet, mobiltelefoner, tv... en stor del av mitt liv, en stor del av mångas liv. Och visst, det är bra. Det är enkelt att kommunicera, hålla sig uppdaterad om vad som händer både här och långt borta, söka och finna information om allt mellan jord och cyber-space... MEN, ja ett stort men, det är kreativitetsdödande och tidskrävande. Med tidskrävande menar jag här att allt oftast tar tid, inte att hitta informationen man söker - nej, det kan gå fort - utan att komma därifrån, hitta tillbaka till verkligheten, den utanför datorns värld. Ja, jag talar för mig själv. Du kanske inte alls har samma problem som mig? Men jag har det. Jag vill inte bli klassad som en som tillbringar timmar framför internet eller tv. Är det lathet? Är det tristess? jag vet inte, ärligt så tror jag att det har olika anledningar. Det jag vet är att dessa "nya" tekniker tar alltför mycket värdefull tid från mig. Och, jag må vara dum, men jag vill inte ha förslag på hur jag kan göra för att komma ur denna fälla. Jag vet att jag kan ha "en internet-fri dag" etc. Men det är ändå inte vad det handlar om. Och tro inte att jag inte gör annat. Jag läser böcker fortfarande. Varje dag faktiskt. Jag läser "riktiga" tidningar hellre än att läsa nyheterna på nätet (har dock inte tillgång till de riktiga varje dag). Och jag är kreativ, men inte alls så kreativ som jag skulle önska. Men om det beror på all denna nya teknik, det är svårt att fastslå. Kan nog tro att jag skulle kunna hitta andra orsaker att inte vara kreativ även utan tillgång till tekniken.
Har ni nu hängt kvar och läst allt detta så kanske ni förväntar er att jag kommit fram till något? Då misstar ni er. Jag sitter ju här, framför datorn och internet... Jag säger ju att det är en stor del av mitt liv...
Har ni nu hängt kvar och läst allt detta så kanske ni förväntar er att jag kommit fram till något? Då misstar ni er. Jag sitter ju här, framför datorn och internet... Jag säger ju att det är en stor del av mitt liv...
onsdag 10 september 2008
notes
Dagens tips - fotoutställningen Notes av Martin Bogren. Den visas just nu på fotogalleriet i Visby, men kolla hans hemsida för andra platser senare... www.martinbogren.se
Skönt att se underbara svartvita bilder med mycket känsla, svärta och intensitet!
Skönt att se underbara svartvita bilder med mycket känsla, svärta och intensitet!
onsdag 3 september 2008
svampskog utan svamp
tänk så underbart det kan vara att bara få njuta lite av skogsdoft en härlig sensommardag! att få vandra i svampskogen och lyssna till träden... att man inte finner någon svamp spelar mindre roll, själen for lite ro och det betyder mer
söndag 31 augusti 2008
the very start
here I go again... I´ve tried this before, without success, but I will give it another go.
Huruvida jag kommer att skriva på svenska eller engelska, varför jag gett bloggen ett engelsk namn etc. återstår att se. Något svar på detta har jag inte idag. Bara en vag förhoppning om att jag kommer att använda denna blogg mer än de tidigare.
So, hopefully, see ya! soon!
Huruvida jag kommer att skriva på svenska eller engelska, varför jag gett bloggen ett engelsk namn etc. återstår att se. Något svar på detta har jag inte idag. Bara en vag förhoppning om att jag kommer att använda denna blogg mer än de tidigare.
So, hopefully, see ya! soon!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
