datorer, internet, mobiltelefoner, tv... en stor del av mitt liv, en stor del av mångas liv. Och visst, det är bra. Det är enkelt att kommunicera, hålla sig uppdaterad om vad som händer både här och långt borta, söka och finna information om allt mellan jord och cyber-space... MEN, ja ett stort men, det är kreativitetsdödande och tidskrävande. Med tidskrävande menar jag här att allt oftast tar tid, inte att hitta informationen man söker - nej, det kan gå fort - utan att komma därifrån, hitta tillbaka till verkligheten, den utanför datorns värld. Ja, jag talar för mig själv. Du kanske inte alls har samma problem som mig? Men jag har det. Jag vill inte bli klassad som en som tillbringar timmar framför internet eller tv. Är det lathet? Är det tristess? jag vet inte, ärligt så tror jag att det har olika anledningar. Det jag vet är att dessa "nya" tekniker tar alltför mycket värdefull tid från mig. Och, jag må vara dum, men jag vill inte ha förslag på hur jag kan göra för att komma ur denna fälla. Jag vet att jag kan ha "en internet-fri dag" etc. Men det är ändå inte vad det handlar om. Och tro inte att jag inte gör annat. Jag läser böcker fortfarande. Varje dag faktiskt. Jag läser "riktiga" tidningar hellre än att läsa nyheterna på nätet (har dock inte tillgång till de riktiga varje dag). Och jag är kreativ, men inte alls så kreativ som jag skulle önska. Men om det beror på all denna nya teknik, det är svårt att fastslå. Kan nog tro att jag skulle kunna hitta andra orsaker att inte vara kreativ även utan tillgång till tekniken.
Har ni nu hängt kvar och läst allt detta så kanske ni förväntar er att jag kommit fram till något? Då misstar ni er. Jag sitter ju här, framför datorn och internet... Jag säger ju att det är en stor del av mitt liv...
lördag 13 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar