ska jag...

börja blogga så smått igen?

bloggen sover

ja, det kan tyckas så. att bloggen sover. ska det bli så - som vanligt, att jag aldrig kan upprätthålla en blogg någon längre period.
nej, denna blogg ska finnas kvar.
jag kommer att skriva här, för mig själv, när jag vill, när jag behöver. så får det vara.
kanske har behovet funnits även på sistone, men dock ej tiden.
nya jobb, ny kurs, nya tankar om fotoprojekt, uppdateringar, utskick, marknadsföring, webbsida, uppdrag... ja, det händer saker kan man säga.
men hallå - hör av dig om du är inne här och läser, om du saknar mig? om du vill höra nåt ifrån mig. eller om du ledsnat.. vad som, för jag har faktiskt alltid lite koll.
men nu, en stor kopp chai!
sen blir det tv-drama - knutby-drama... vi vet hur det slutar

blogg e...

ska jag så äntligen få något skrivet här...? c-uppsatsen är examinerad och nu återstår bara lite justeringar, äntligen! känns som låååånga tio veckor äntligen börjar nå sin slutdestination.

men journalistik var det här!
Det gäller det journalistiska uppdraget. Från vem det kommer, vilka hot som finns...
Rent spontant så tycker jag att uppdraget kommer från allmänheten, från den lilla människan, från och till oss medmänniskor på jorden. Och vilka är då hoten? Vi själva! Ja, kanske inte just den lilla människan, men andra, större människor. Människor med makt och pengar, stora nog att hota pressens frihet så som den "ska" vara. Människor stora nog att "köpa" nyheter, skapa nyheter, bestämma över nyheter.
Agenda Setting - dagordningsteorin, vem är det egentligen som bestämmer vad som ska tas upp av media, var tyngdpunkten ska ligga... Ett ämne som känns bli alltmer aktuellt med större centralisering av mediamakter. Och så , samtidigt, så kommer ju utvecklingen av bloggar och internet som gör att den lilla människan - du och jag - kan göra oss hörda alltmer, hur vi vill, när vi vill... Inte alla (det säger jag inte), men många på ett helt annat sätt än för bara några år sedan.
Men jag tycker att jag tjatar. Agenda Setting, bloggar, små och stora människor. I var och vartannat resonemang om journalistik det senaste året har jag ständigt återkommit till dessa punkter. Men kanske är det bara så. Det är vad som är på agendan just nu.

Bill Kovach och Tom Rosenstiel har skrivit en mycket bra och intressant bok. The elements of journalism. Jag finner ständigt nya intressanta delar i den när jag läser och läser om... Exempelvis Sanning - vad är sanning? Författarna skriver om journalistisk sanning, och jag relaterar till saker jag läst inom vetenskapsteori om objektivitet.... Den sanning journalisten skriver om är den sanning som finns just då, efter vad han vet, enligt de källor han har. Men sen kan sanningen "ändras" när ny information och kunskap kommer fram. Då bildas en ny sanning. Därmed inte sagt att den första sanningen var osann, men den är inte längre sann. Och så kan det kanske fortsätta i all oändlighet?
Så kommer vi in på detta med vem journalisten arbetar för? Är det för företaget/tidningen/tv-kanalen etc eller är det för läsaren/lyssnaren/tittaren...? Det är ju en knepig fråga, då det är företaget som betalar ut lönen, läsarna (ex) som köper tidningen som gör att företaget kan betala ut lönen etc etc. Allt går runt i ett ekorrhjul, alla är beroende av varandra. Författarna till boken skriver här att det är viktigt att ägaren till (säg tidningen som exempel) ser till läsarna först och främst. De påpekar också vikten av att journalisterna har slutordet till nyheterna. Jag kan inte mer än hålla med. Men om verkligheten ser ut så idag, nja, det vet jag inte. Jag upplever att det är alltmer ekonomi som styr, tidningar som allt annat i världen, och i detta får inte heller journalisterna alltid sista ordet...

blogguppgift E

är på gång.. jag ligger lite lite efter då jag sitter och sliter mitt hår över min c-uppsats =)